I will be back .. typ.
Jag har tänkt och funderat länge på om jag skulle börja blogga igen. Inte för att jag har så många som följer mig utan mest för att få skriva av mig.
Jag behöver sånt - skriva av mig.
Det har hänt så mycket att jag egentligen inte vet var jag ska börja? Jag har kämpat och slitet likt ett djur som jagas av en geopard på savanen, men minsann inte tänker ge upp. Jag tänker inte sjunka. Det är bara ge sig fan på att man fixar det. Man tar sig ur det. Man reser sig ur askan likt fågel fenix. Fågel fenix kommer föresten att bli min nästa tatuering efter att jag färglagt denna:
Jag känner mig inte sugen på att färglägga den. Inte alls. Jag vet hur ont det kommer göra. Jag vet hur mentalt slut jag kommer vara efter den sittning. Jag vet hur lång tid det kommer ta att göra det.. flera timmar. Jag bävar.
I sommar har jag annars mest kämpat med träning, som jag alltid gör :S Kämpar med att hitta den där balansen som är nästintill omöjlig att uppnå för mig. För lite eller för mycket, av allt. Men jag får vara nöjd. Jag har i sommar kunnat springa så mycket som jag vill (tja nästan) utan att benen helt gett upp. Visst har det gjort ont, stundtals riktigt ont. Men jag har haft mitt tigerbalsam som en räddande ängel. Utan den hade det nog inte gått alls.
Jag har fått reslutat. Bra resultat, men det känns som det är mycket kvar. Igår sprang jag 5 km himlans fort - ny rekordtid. Det får jag vara nöjd över. Och i år är första året jag springer över en mil närmare bestämt 1,1 mil.
Märker ni hur allt bara handlar om träning? Kan vara för jag inte gjort annat än tränat och jobbat. Ni som stör er (vet att det är en del) kanske borde tänka om och sluta läsa helt ist.
Ja jag vill bort nu. Jag vill tillbaka till Linköping och campushallen och bara träna skiten ur mig. Jag vet att det kommer gå. Det är en sån höst. Och uppe i Linköping väntar mina paket ifrån mmsports och gymgrossisten med en hel massa gottigheter. Kommer bli fett nice :P
Sista passet på träningshuset. Man får vara nöjd med det man har att jobba med och göra det bästa av situationen. Körde ett svettigt pass med 20 min intensiv cardio och sedan styrka med en sjuhelvetes puls, som jag gillar. Och svetten bara rann, som jag gillar. Är man och tränar då ska det synas tycker jag.
Jag behöver sånt - skriva av mig.
Det har hänt så mycket att jag egentligen inte vet var jag ska börja? Jag har kämpat och slitet likt ett djur som jagas av en geopard på savanen, men minsann inte tänker ge upp. Jag tänker inte sjunka. Det är bara ge sig fan på att man fixar det. Man tar sig ur det. Man reser sig ur askan likt fågel fenix. Fågel fenix kommer föresten att bli min nästa tatuering efter att jag färglagt denna:
Jag känner mig inte sugen på att färglägga den. Inte alls. Jag vet hur ont det kommer göra. Jag vet hur mentalt slut jag kommer vara efter den sittning. Jag vet hur lång tid det kommer ta att göra det.. flera timmar. Jag bävar.
I sommar har jag annars mest kämpat med träning, som jag alltid gör :S Kämpar med att hitta den där balansen som är nästintill omöjlig att uppnå för mig. För lite eller för mycket, av allt. Men jag får vara nöjd. Jag har i sommar kunnat springa så mycket som jag vill (tja nästan) utan att benen helt gett upp. Visst har det gjort ont, stundtals riktigt ont. Men jag har haft mitt tigerbalsam som en räddande ängel. Utan den hade det nog inte gått alls.
Jag har fått reslutat. Bra resultat, men det känns som det är mycket kvar. Igår sprang jag 5 km himlans fort - ny rekordtid. Det får jag vara nöjd över. Och i år är första året jag springer över en mil närmare bestämt 1,1 mil.
Märker ni hur allt bara handlar om träning? Kan vara för jag inte gjort annat än tränat och jobbat. Ni som stör er (vet att det är en del) kanske borde tänka om och sluta läsa helt ist.
Ja jag vill bort nu. Jag vill tillbaka till Linköping och campushallen och bara träna skiten ur mig. Jag vet att det kommer gå. Det är en sån höst. Och uppe i Linköping väntar mina paket ifrån mmsports och gymgrossisten med en hel massa gottigheter. Kommer bli fett nice :P
Sista passet på träningshuset. Man får vara nöjd med det man har att jobba med och göra det bästa av situationen. Körde ett svettigt pass med 20 min intensiv cardio och sedan styrka med en sjuhelvetes puls, som jag gillar. Och svetten bara rann, som jag gillar. Är man och tränar då ska det synas tycker jag.
Kommentarer
Trackback
