Who said it would be easy?

That will be the best therapy for me.

Att skriva.
Det bästa är dock inte för er att läsa det jag skriver.
Sällan förstår man vad jag menar och jag hör "Du tänker för mycket".

Ja vad ska jag annars göra?
Sluta tänka? Liiiite svårt när man gör det 24/7.
Sluta säga vad jag tänker. Ja det gör jag ju egentligen inte. Jag skriver det ju.

Jag kan dock säga såhär: Det är förmodligen inte meningen att ni ska förstå allt, för då hade jag skrivit det tydligare. Att läsa mellan raderna? Nej det fungerar ungefär lika bra som mitt känsloliv just nu.


Jag har sagt vid flera tillfällen att jag aldrig skulle skaffa blogg igen, för folk skulle bara bli rädda för det jag skrev.
Men jag kände.. what the hell. This is my life.


I need another story, something to get of my chest. My life is kind of boring, need something that I can't confess.


Here it is.
My life.



RSS 2.0